.

min tanke verksamhet är helt upp emot väggarna.
jag kan inte äta ordentlig, jag har konstant huvudvärk.
alvedon har varit min räddning, men känner att det inte fungerar så värst bra längre.
jag bara gråter inom bords. jag är rädd för framtiden.
kan inte bara någon komma och krama om mig och bara finnas.
jag orkar inte mer..

att få en promenad idag runt pengsjö, det var väldigt skönt.
förutom att man fick en massa tankar i huvudet som inte gjorde det bättre.
precis som kroppen vill slappna av men den kan inte.
den går på högvarv hela tiden. det är läskigt mitt liv går upp och ner.

jag mår dåligt, fast jag vill må bra. varför får jag bara en massa tankar i huvudet.
varför är det jag som ska ha allt skit. kommer det någonsin att försvinna.
måste jag ljuga för nästa, eller är det bättre att berätta sanningen?

fick jag skriva av lite tankar variefall. men vet inte vad jag vill göra.
för en gång skull är jag rädd på riktigt.