.

ett år efter allt. ett år ett datum och ett klockslag som spökar inom mig. just det det är ett år sen den dagen mitt liv förändrades. jag tänker annorlunda. jag förstår verkligen inte hur jag klarat det, men jag har klarat det. jag har försökt att gå vidare och försöka tänka att de kommer hända igen, men när vet jag aldrig, och det vill jag inte veta iheller.. händer det så händer det men man planerar för flyktväg hela tiden. dock flyr man kommer det tillbaka igen. vad ska man göra, sluta att tänka? det är ett år sen om en timme ser fortfarande bilden i huvudet, alla poliser alla människor. minns verkligen inga kunder. jo de som skulle köpa tändare och han som skulle köpa mjölk. annars bara fullt med poliser o min familj.. har fortfarande kvar bilden i huvudet från övervakningskameran och den förbaskade masken han bar.. jag får panik bara jag tänker på det. jag kommer nog aldrig bli "frisk" igen. men hoppas att han blev nöjd. kan verkligen inte förklara min känsla. beskriva allt jag känner men jag är glad. jag vann, eller jag vann ett år efter olyckan. nu har man bara ett år till att se framemot.. och ett ytterligare och ytterligare ett ....

081105 kl 20:04