.

Nedan stående citat kommer ifrån http://medberoendeinfo.blogspot.com/ lite frågor som man kan ställa sig i min situation....

"Att fylla tomrummet

Nu återkommer jag till boken "Allt eller inget" av Richard Engfors.

Han skriver att alkoholen hjälpte honom att fylla det tomrum han känner. Och det får mig att tänka på många av de samtal som jag hade med personer med alkohol- och drogproblematik när jag arbetade inom Kriminalvården. Många berättade om tomrummet. Det svarta hålet där det fanns så mycket sorg och meningslöshet. Och att alkoholen och drogerna hjälpte till att slippa känna det tomrummet.

Och då drar jag detta lite längre... Jag kan tänka mig att personer med medberoendebeteende upplever samma känsla av tomrum. Och att en vinst med att vara beroende av en annan person är att man kan fylla upp sitt eget tomrum med att i stället fokusera på någon annans liv, problem och svårigheter. Och naturligtvis få kärlek och bekräftelse i gengäld. Rädslan för att känna tomrummet kan göra att vi fortsätter att leva i destruktiva relationer, för det är ännu värre att se det stora svarta hålet.

Ända sättet ut ur det beroendet tror jag är att möta det som finns i tomrummet. Få hjälp för att hantera det som väcks. Och tillvägagångssätt att acceptera att ibland kommer jag känna detta tomrum och att det är okej. Det är inte farligt och det går över.

Vad tror ni? Är det något ni kan känna igen?"

Det är så sant så sant, jag kan inte förklara det bättre själv. Jag har börjat förstå mitt problem mer o mer - men hur blir jag frisk från ett medberoende. Personen/-erna jag känner är nära vänner och jag vill inte bryta kontaketen med dem, finns de någon annan utväg till att ha kvar umgänget och ändå få en bekräftelse på att man ser att de svarta tomma hålet inte kommer närmare och att man hamnar dit där själv och gräver ner sin sorg över att inte känna sig tillräcklig.

Visst är det så! Man sitter där ensam i sitt tomrum och är ....just det ensam, känner sig ensam, känner sig utelämnad till sig själv för ingen annan kan ju förstå det man går igenom. Det blir tomt utan någon att dela problemen med. Så även om man är glad över att ha kommit bort från problemen så finns ändå känslan av ensamhet där. Att man kanske hade kunnat känna glädje tillsammans OM MAN BARA...o så är man där igen!