faaaaan, att ge upp eller kämpa?
Jag kan skriva en oändlig historia här..
Givetvis så varför skulle jag egentligen ha hoppas på mer,
jag fattar inte hur dum jag varit o trott ngt annat.
Just nu börjar en del i mitt liv förstå hur jag är och vad jag vill åstadkomma.
Kan börja med att jag hade en riktigt, riktigt trevlig vecka i skåne.
Saknar er redan men lovar att komma på besök snart igen,
vad vill man mer förklara här som är "nytt"..
Blandade känslor och tankar sprider sig i kroppen.
Kan bara säga att jag är super, super nöjd med min utbildning och mitt jobb som trafiklärare.
Dock att det tar mycket på mig och jag är då rigält trött på kvällarna,
somnar då tidigt och sover hela natten.
Några andra tankar är att jag lyser upp, uppskattar vad jag har och hoppas på mer,
men varför ska jag, vill jag vara den jag var tidigare, eller har jag "växt upp" och vill inte göra/ha de så längre.
Att vakna upp på det sättet känns inte alls bra, dock är de en sten som släppte en sak på plats men
inte som jag ville ha det tyvärr. Sanningen är ju illa berörd men den är väl rättvis och tur är väl det.
Jag vet inte, tur att bloggen finns, vet inte vem jag ska prata med..
Vill berätta men ändå inte, så ni som läser får nöja er med att de är lite rörigt, några förstår och andra inte.
Tur att bussresan till jobb tar en timme så jag hinner sova en stund
för nu är jag trött. typ frukost koma ;)
Givetvis så varför skulle jag egentligen ha hoppas på mer,
jag fattar inte hur dum jag varit o trott ngt annat.
Just nu börjar en del i mitt liv förstå hur jag är och vad jag vill åstadkomma.
Kan börja med att jag hade en riktigt, riktigt trevlig vecka i skåne.
Saknar er redan men lovar att komma på besök snart igen,
vad vill man mer förklara här som är "nytt"..
Blandade känslor och tankar sprider sig i kroppen.
Kan bara säga att jag är super, super nöjd med min utbildning och mitt jobb som trafiklärare.
Dock att det tar mycket på mig och jag är då rigält trött på kvällarna,
somnar då tidigt och sover hela natten.
Några andra tankar är att jag lyser upp, uppskattar vad jag har och hoppas på mer,
men varför ska jag, vill jag vara den jag var tidigare, eller har jag "växt upp" och vill inte göra/ha de så längre.
Att vakna upp på det sättet känns inte alls bra, dock är de en sten som släppte en sak på plats men
inte som jag ville ha det tyvärr. Sanningen är ju illa berörd men den är väl rättvis och tur är väl det.
Jag vet inte, tur att bloggen finns, vet inte vem jag ska prata med..
Vill berätta men ändå inte, så ni som läser får nöja er med att de är lite rörigt, några förstår och andra inte.
Tur att bussresan till jobb tar en timme så jag hinner sova en stund
för nu är jag trött. typ frukost koma ;)
HA EN BRA DAG ALLESAMMANS!
Kommentarer
Trackback