.

Mitt liv börjar bli de jag vill ha, jag är en människa som vill och tänker mycket.
Ibland kan man inte bara få allt att gå ihop, ibland måste man bara acceptera att livet inte alltid är lätt att förstå sig på, men med underbara människor vid min sida känns de som jag klarar av det mesta att verkligen kämpa för att orka tänka på förnuftiga saker.
Jag är den som verkligen vill allt, jag vill inte vara den som måste åka hit o dit och inte få någonting för det, jag ogillar verkligen att måsta besluta saker och ting, men jag har lärt mig att inom olika händelser att jag inte kan tänka utan måste kunna prioritera bort olika faktorer av att må bra.

För mig är allt prio ett, där jag någonstans har börjat inse att så är inte fallet, fick en kommentar idag att välja ut de som ger mig prio ett och sen verkligen få reda på ideen bakom det.
Jag är ju den som vill ha en helhet och inom helheten ska allting sitta ihop, vilket det inte gör.
De kanske inte är massor med bitar eller remsor eller frågetecken, de kanske är stora bitar som försöker anpassa sig av att acceptera situationen man hamnar inom.

Ibland väljer man inte sina val och vem man hör ihop med, ibland blir man som ihop passade, ibland fungerar det inte och ibland fungerar de hur bra som helst. Vem är de som beslutar om de fungerar eller inte.
Inte är det jag, inte är det du, inte är de alla utan de är något slumpmässigt som används för rätt tid, rätt tillfälle och för rätt personer. Tydligen är jag och du det.

Hoppas att detta kanske kan släppa min tanke i mitt huvud, men vad jag inser kan man inte få allt men nästan allt bara man vill så kan man prioritera det när man orkar och vill.

Så som sag, vill man så går det.