.

Riktigt less på att leka att allt är bra, för det är det inte.

Jag skiter i vem som läser här, eller vem som tar åt sig av det jag skriver.

Jag orkar inte med att visa att jag uppskattar allt jag inte uppskattar.

Mitt liv är som det är, jag lever i ett kaos inombords,

det blir inte lättare av att människor i min omgivning trasslar till det ännu mer.

Åh, vet inte - när man sagt något håller man det, visst att livet förändras men då kanske man ska öppna sin käft och förklara!

Man kanske ska dra täcket över huvudet och aldrig kliva upp igen ur sängen!

Vill bara skrika, jag orkar inte med att jag alltid ska fråga.

Ibland undrar jag om jag har vänner eller om jag faktiskt helt ärligt står helt ensam.

Visst att man visar det på olika sätt, men jag orkar inte be om uppmärksamhet.

Jag varjedag och senast idag blev jag positivt bemött av elever, de uppskattar mig som lärare, men sen då... utanför jobb, finns det ett liv.. jag ger upp!

 

vill tacka för mig just nu, kommer kanske åter när jag klivit upp från sängen!