En helg med häst
Denna helgen kommer de bli en del häst på schemat, får passa på att njuta medan man kan!
Ett mindre roligt besked är den här förbaskade bilen, förstår mig inte på att de inte alltid bara kan rulla och gå som man vill. Tydligen så blir de väl bra till slut...
Känns som jag börjat smått acceptera den här ensamheten som jag lever med inom mig, den här fysiska ensamheten att inte ha människor runt omkring mig 24/7. Jag är så glad att jag har er vänner, familj och andra i min värld.
Ibland kan jag vara lite dryg och typ bara vara den som inte vill göra något och är allmänt less på livet, tyvärr vill jag inte vara de personen även om de blir så ibland. Något man kan verkligen glömma är att sanningen sårar enormt mycket, men bättre att få reda på sanningen än att leva med en osäkerhet att att gissa sig till hela livet. Jag litar så enormt mycket på personer i min omgivning att jag nästan kan gå över vad som helst för att få dig att må bra, jag, jag kommer i andra hand. Jag blir glad av att jag fått hjälpa och vara en som verkligen kan få glädjas tillsammans. Men ni hör själva, när den personen då brister med sanningen, då brister hela jag, jag blir ingen och ingen, vem är det? är det någon man vill vara? ingen har ingen plats trygg? ingen vet vad ingen gör precis som jag.
Ingen löser alla uppgifter tills att ingen orkar mer, vem sköter det om ingen sköter det? Vems fel är det om ingen sköter det?
Nu blir de möte i stan sen är kvällen oplanerad liksom morgondagen! Ciao! Kommentera gärna vad ingen ska göra med ingens liv :)
Ett mindre roligt besked är den här förbaskade bilen, förstår mig inte på att de inte alltid bara kan rulla och gå som man vill. Tydligen så blir de väl bra till slut...
Känns som jag börjat smått acceptera den här ensamheten som jag lever med inom mig, den här fysiska ensamheten att inte ha människor runt omkring mig 24/7. Jag är så glad att jag har er vänner, familj och andra i min värld.
Ibland kan jag vara lite dryg och typ bara vara den som inte vill göra något och är allmänt less på livet, tyvärr vill jag inte vara de personen även om de blir så ibland. Något man kan verkligen glömma är att sanningen sårar enormt mycket, men bättre att få reda på sanningen än att leva med en osäkerhet att att gissa sig till hela livet. Jag litar så enormt mycket på personer i min omgivning att jag nästan kan gå över vad som helst för att få dig att må bra, jag, jag kommer i andra hand. Jag blir glad av att jag fått hjälpa och vara en som verkligen kan få glädjas tillsammans. Men ni hör själva, när den personen då brister med sanningen, då brister hela jag, jag blir ingen och ingen, vem är det? är det någon man vill vara? ingen har ingen plats trygg? ingen vet vad ingen gör precis som jag.
Ingen löser alla uppgifter tills att ingen orkar mer, vem sköter det om ingen sköter det? Vems fel är det om ingen sköter det?
Nu blir de möte i stan sen är kvällen oplanerad liksom morgondagen! Ciao! Kommentera gärna vad ingen ska göra med ingens liv :)
Kommentarer
Trackback
