.

En bild säger tusen ord men fy fan säger jag bara, de värsta jag vet är otrohet, var ligger människans värde i att vara otrogen. Hur ful kan man bli på en bild, ibland känns det som att man ska ge upp och bara njuta av sin egen tid och hoppas den andra hälften aldrig dyker upp, men ändå så vill man ändå ge sig in i det där med att vara tillsammans. En av mina tusen ord som beskrivs på en bild är utsidan och framför allt hur man påverkas i just den situation man befinner sig i nu och då. Ett minne som alltid kommer att sitta kvar efter man har sett det på en bild. Att försöka förklara bilden vore patetiskt men att vara otrogen vore mindre smart, sanningen kommer alltid fram förr eller senare. Det sjuka är att snart känner alla alla och Sverige är för litet för att gömma sig, jag trodde man kunde slinka in bakom något för att inte bli upptäckt men så fungerar det inte. Det är bara som en gåta, typ kurragömma för snart står du där igen öga mot öga mot mig och vågar inte berätta sanningen som jag själv fått höra från gemensamma vänner och kopplar ihop med en bild jag sett. Otroheten gör så mitt steg blir ännu större till att göra något vettigt av situationen, det är så irriterade att behöva säga nej för att man ska må efter som att man inte vet var det kommer någon bild, och om man vill leva med en hälft som är otrogen. En otrohet är som ett svek oavsett om de är en spännande bekräftelse så är det ett fruktansvärt svek mot en person och det måste den förstå, ibland önskar man att otrohet inte fanns. Spinner vidare på min ide men ibland önskar jag att fotografier skulle kunna prata och tala om vad som gör att man tar just den bilden och lägger ut den offentligt för att visa att man är en stor fet idiot! Som sagt otrohet är för mig en form av bekräftelse som skadar mer än hjälper. En långsiktigt förmåga hoppas jag verkligen inte att bilden är sann, jag vill inte tro det.

Måste bara skriva och berätta att gårdagen blev hur bra som helst, även om jag inte är riktigt 100% frisk då förkylningen även tagit sig till mig. Efter några timmars sovande så tog jag mig till stallet och skulle mocka och borsta på Bira. Men planen förändrades då boxen var mockad och jag bestämde mig att följa med Hanna och Bazra ut på en liten skrittrunda. Kan inte beskriva hur mycket jag uppskattar tålamodet att från de att hjälpa mig tillbaka, men tillbaka ska vi. Provade ett nytt bett, eller ett hackamore och Bira verkade gilla det då han var helt underbar att rida medans jag satt som en spänd fjäder och väntade på ett raseri utbrott, men icke sa nicke. Som sagt jag bara ler och vill rida mer. Ska leva länge på denna känslan för nu har kroppen tagit stryk och jag känner mig inte alls kry. Sista dagen på jobbet med, så imorgon är jag "mellan två jobb".. men skriver lite mer om de senare. Jag älskar min BACCHUS BIRA! <3

Idag känns det som en dag då man bara vill försvinna och hoppas att man drömmer, bilen fick sig en förklaring igår av bror (DD's däck.eu) då jag nu söker en diff åt min kära bil. A6, Quattro 1997-2005, kanske någon som har en liggandes. Sen fick jag med en lite översikt om mig själv att jag börjar bli mycket bättre i kroppen, på måndag hoppas jag att jag får ta bort hjälp tejpen på ryggen som ska hålla ihop mig då jag inte varit allt för stabil i min muskelatur. Härligt att bara kunna få sova hela nätter och sen måste jag bara säga att jag känner mig så mycket stärkare som person, jag hör och häpnad vågar säga nej utan att jag tror att någon ska bli arg på mig, samtalen varje vecka hela året har varit så bra, mitt liv och jag går vidare. Tills lilla Bira bus fick sig en spa behandling här nu denna månaden, vad gör man inte för sin käraste häst. Fått lite tips och ideer om vad vi ska fortsätta med, tills dess ska vi prova hack och kommer bli massa med promenader. Sammanfattnignsvis. Bilen borde skrotas, jag själv borde pensioneras och Bira borde bli sällskapshäst, vilket liv... Nu tar jag och öppnar en "grå dag"- paketet jag fick från Camilla i födelsedagspresent och lagar mig någon god kvällsmat!

Vet inte vad det är, men nu vill inte bloggen på mobilen fungera igen. Så blir ett snabbt inlägg här, idag har det varit en underbar dag. Men jobb, kollat på informationskvällen nästa torsdag, ni har väl inte missat att jag ska hålla information om B, B utökat och BE på Hippologum i Umeå. Kolla ridsportsförbundets hemsida för Västerbotten. Har haft en riktig dag med lite städ (då jag väntas lite besök imorgon, men hinner inte träffa de) för ska ner och träffa min bror och sen vidare ner till föräldrarna. Ska bli riktigt roligt! :) Blev en vända till stallet och pussa på Bira bus som varit så duktig nu, får träffa han igen på måndag . längtar redan! :) Nej men måste bara säga att vännäs är nog ändå en bra by att bo i... lämnat cyklen på tågstationen i 4dagar nu och skulle hämta hem den idag och den stog kvar olåst! :) Helt otroligt. Nej nu ska man ända syn på Vännäsborna! En natt och sova efter akupunkturen! Äntligen efter 3 veckor kan jag säga att min kropp mår bättre. Har inte ont i ryggen på samma sätt längre, men kommer underhålla detta. Så avslappnande att bara få ligga där och kroppen får jobba på egenhand. Men godnatt och sovgott allesammans!

.. Nya möjligheter. Veckoplanering: Måndag: Jobba, Akupunktur, Psykolog, Stallet Tisdag: Jobba, Stallet, plugga CE Onsdag: Jobba, Akupunktur, Stallet, packa Torsdag: Jobba, flyga, träffa lillebror i Uppsala Fredag: köra bil, träffa mamma och pappa, laides night Lördag: Ridlektioner Söndag: umgås hemma, flyga tillbaka, stallet Jag som anser att jag inte har mycket planerat. Men det finns en del på schemat. Har lovat mig själv nu för att det är så många som tror på mig att jag KAN blicka framåt, jag KAN visa att oavsett efter en lång tid så KAN jag visa att jag uppskattar det som är nu. Ett tomt hål framför mig är vad som känslan är, vem kan ändra på den, jag hela veckan planerad så nu måste jag skärpa mig! Tack för ni som finns där för mig även om jag känner mig så ensam. KRAM

jag måste säga att livet är orättvist! :(